Det här är stenarna som kostade mig 400 kronor och en massa bekymmer. Promenerade längs stranden med Kasper då jag fick syn på dom. Tänkte att det här är ju som att hitta guld och kristaller. Så jag stoppade stenarna i fickan och på ett litet lurt sätt lyckades min börs falla ut, vilket jag förstås inte märkte förens jag var tillbaka uppe i Kastilakia. Sprang hela vägen ner igen för att hinna innan mörkret faller över staden men ingen plånbok syntes till. Hejdå till mina sista cash, bankomatkortet och körkortet. Hej till mina fina stenar.
Du ser fortfarande på stenar som du gjorde förr. Det är naturens guld och glitter för ögat.
SvaraRaderaKram mamma
Hahaha, ja, jag antar att jag alltid varit ett nature-freak! KRAM
SvaraRadera